Vad jag känner för mig

Så här kring alla-hjärtans-dag (var ju igår) kommer temat egen-kärlek på tapeten. Nej, jag pratar inte om att tafsa på sig själv - jag pratar om vad man känner för sig själv, självkänsla om du så vill.

Hittade en dikt jag skrivit på temat:

Det jag känner för mig just nu är kluvet
Jag vet att jag kommit långt
Från en blyg liten tös
Till en blommande kvinna
Med vilja, intresse och engagemang

Ändå känner jag mig liten ibland
Ändå vill jag fly ibland...
Vill smita från ansvar och jobbigheter

Fast stark för det mesta
Med kraft att bära mig, och världen om det behövs
Med förmåga att älska och kunna älskas

Att kunna älskas…
Att ge kärlek
Utan att kräva tillbaka
Att få kärlek
Utan att känna skuld

Jag är liten och stor samtidigt
Jag är flicka och kvinna
Jag är stark och svag
Jag är mänsklig…
Åh, så mänsklig…
Jag har känslor och vilja

Jag vill bli allt som jag kan bli
Vill se mina möjligheter
Vill våga möta dig i kärlek
Vill våga släppa taget
Vill älska mig själv
Precis som jag är
Med fel och brister
Och styrkor och förmågor

Som jag är bara
Bara som jag är
Som bara jag är

Vill lyftas upp på kraften av min egen vilja
Av min egen dröm
Av min längtan
Vill fylla min cirkel med energi
Vill fylla min kropp med stolthet

På samma sätt som jag fylls av energi av att vara med dig
På samma sätt som jag känner stolthet över dig

Så som jag älskar dig
Just så mycket vill jag älska mig