Att hitta sin egen röst

När jag var riktigt liten var jag glad och sprallig och spontan. Jag vet inte när det slutade. Men plötsligt vågade jag inte säga vad jag tänkte. Jag hade polyper och pratade tyst. Så när jag började i skolan och redan kunde läsa var det ingen som hörde vad jag sa. Det dämpade mig. Jag kände mig som instängd, fel och ville på alla sätt och vis undvika att hamna i centrum.

Någonstans på vägen la jag helt enkelt locket på. Jag tänkte kanske att om de ändå inte hör mig vad är det då för mening med att säga något? Så jag förlorade min röst.

Jag har ännu inte hittat den. Jag har gått hos en röstpedagog några gånger. Otroligt roligt och berikande. Men det kostar ju massor. Tänk vad lyxigt jobb att hjälpa andra att hitta sin egen röst.

Nåja, så jag kämpar på med magstöd och blyghet och försöker att göra min egen röst hörd. Jag är övertygad om att det här har varit en del i att jag anpassat mig så mycket. Att jag inte frågat mig vad det egentligen är jag själv vill. Att jag tappat bort mig själv.